Det är en konst att vända rastlösheten till någonting positivt. Jag besitter ännu inte fullt ut denna kunskap utan går mest omkring här hemma som en osalig ande som ännu inte mött sin frälsare vid pärleporten och undrar vad jag i all världensvärld ska göra. Dock så går inte alla alternativ vägen, det ska gärna vara någonting som förmår mig att stanna i detta oförgätna tillstånd av att tycka synd om sig själv för att man inte har någonting bättre för sig. En outnyttjad ledig stund går mig på nerverna och istället för att vila ordentligt så blir det lite ditt och datt med allt. Detta skapar i sin tur ytterligare frustration och tillslut ligger jag uppgiven som en trasdocka i soffan och undrar hur jag kunde bli SÅHÄR trött av just ingenting. Detta förtvivlade tillstånd känns igen från barndomen genom yttrandet "Mamma, jag har iiiiiingeeenting att göööööra....!" och kan endast botas genom att utföra någonting praktiskt och rejält. Typ som att hugga ved. I brist på ved att hugga försöker jag mig på någonting annat minst lika rastlösbefriande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar