När det känns som att man kan starta upp hundra nya projekt på engång....

Bildkälla

Ibland så är det som att jag inte kan stoppa mig själv. Jag blir så fokuserad och inspirerad att hela kroppen går på högvarv. Hjärnan, känslorna och hela kroppen reagerar som på en drös koppar ren koffein eller druvsocker. Det känns som om jag skulle kunna springa flera mil utan att stanna en enda gång. En kick. Kickad. Man skulle kunna tro att detta är början på en intensiv och effektiv kreativ process, men icke. Denna känsla är precis lugnet innan stormen, eller ja egentligen tvärt om. Stormen innan lugnet. För allt som oftast så kraschar jag bara en liten stund efter denna kick. Det är som att kroppen pumpar ut det sista adrenalinet för att sedan stupa och bli trött. Det är dock oftast i sådana här "stirr" som jag startar saker. Börjar möblera om vardagsrummet, sortera teckningar från jag var liten eller googla som en tok på pärlspont på vart enda byggvaruhus som har en online shop. Precis innan detta går över blir jag glansig på blicken och glömmer att andas. Det är då min kära make brukar säga "Hanna, jag tror det är dags att vila lite". Just då som jag känner att jag är på toppen av allt. Och jag älskar honom för det. Han vet precis. För det som händer om jag fortsätter vidare på stirret är att orken tar slut. Gärna mitt i en uppgift. Mitt i en process. Då hamnar jag där på golvet med alla byrålådans saker utspridda runt omkring mig, soffan står på sned och storkoket kokar över. Förtvivlan infinner sig och ingenting går att avsluta. 

Jag har lärt mig att välkomna adrenalinet. Men att istället för att ta det som en start, ta det som en belöning. Någonting bra har hänt. En inspiration från en uppgift eller händelse som är värd att fira! Man måste inte ta över hela världen bara för att det känns som att man kan. Det går att le, vara nöjd och njuta av att saker har blivit bra. Kanske till och med bättre än vad man tänkte. Man behöver inte starta upp direkt utan man kan njuta av idén en stund. Behålla den lite för sig själv ett tag. Beundra, betrakta. Sedan tar man en kopp te, lutar sig tillbaka och är redo för tröttheten som infinner sig efter att ha intensivt presterat med hela hjärtat. Inandas en lycklig känsla istället för ett hysteriskt rus. Andas ut. Njuter.  

Sometimes right before a breakdown I feel like I could conquer the world. I know now I can't, but every so often I find myself starting a new project and then in the middle of it I run out of energy. I can't count the number of times I have found myself with things spread out on the floor, my living room half refurnished and something burning on the stove. I have learnt to see this energy as a reward and not a spark. The inspiration comes from something good but it's not always time for new things. So instead I try to smile, breathe and know that you don't always have to conquer everything just this minute.