För några år sedan nu, ja hjälp vad tiden går fort, så hade jag ungefär en halvtimmes promenad till jobbet. Det tog lite olika lång tid beroende på hur kallt det var och hur mycket kläder man var tvungen att ha eller hur mycket snö som behövdes pulsa igenom. Det var perfekt tid att gå och fundera och rensa tankarna på. Jag har alltid gillat att ha lite tid emellan skola eller jobb och där jag bor. Det är så välbehövligt att få andas lite emellan, eller som barn få fantisera lite på vägen. I vilket fall så passerade jag alltid Slussen i Falun och de morgnar det var riktigt kall, under -10 minusgrader brukade det vara sådan vacker dimma över vattnet. Hade man riktig tur kunde man pricka in soluppgången precis när man kom till bron som leder över slussen. Jag var alltid tvungen att stanna och betrakta allt det vackra. Man kunde bli totalt hänförd vissa morgnar då det var helt magiskt. Det var liksom som att när väl de mörkaste månaderna hade passerat så kom ljuset tillbaka med full kraft. Så påpälsad med halsduk uppdragen över näsan och mössan nerdragen till ögonbrynen stod jag där och förlorade mig i de första morgonstrålarna. Tills jag insåg att jag skulle bli sen till jobbet igen, men det var det nästan värt... för att riktigt få uppleva vinterkylans magi.
When winter is magical...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar