Jag fick en bakskiva i julklapp. En sådan skiva man lägger uppe på bordet eller bänken och bakar på istället. Min mormor har haft en så länge jag kan minnas och nu äntligen har även jag en. Det var lycka på julafton. Både över det stora paketet, barnsligt förtjust, men också över just innehållet. Så premiärbaket fick bli vaniljbullar. Jag brukar göra snurror men idag blev det latmansbullar. Har inte gjort vanliga bullar på många år så först kom jag inte riktigt ihåg hur man gjorde. Så jag stod och kliade mig i huvudet ett tag innan jag förbryllat började rulla degen och skära slantar. Men nog blev det bullar alltid! I vår familj har vi en tradition, att man får äta precis hur många bullar man vill när de är sådär alldeles färska. Just för att det inte fanns någon gräns orkade vi sällan fler än tre stycken, men ändå, den känslan när man bara fick kasta sig över bullarna. Det är en sådan varm tradition som jag längtar tills jag får inviga den med några roskindade ungar i framtiden.
Det är ljuvligt att få ha en hemma helg. Gå omkring och lulla, fixa och dona. Ingen stress och inga måsten. Då njuter man. Jul och nyår var väldigt intensiva, på olika sätt, för oss. Så nu njuter jag över att ha en relativt tom kalender framöver. Januari och nästan hela februari är sådär härligt öppen. Jag vet att den kommer fyllas på i rasande takt, men just nu känns det som att vardagen kommer bli sådär luftig och spontan som det bara kan kännas i början av en termin. När ljuset börjar komma tillbaka, solen värma och bulldoften sprider sig i huset.
Having a slow weekend making swedish cinnamon buns. Well, this time I used vanilla powder instead of cinnamon but still a lovely bun for fika. Enjoying this slow pace that my calendar is surprising me with. It is a treat to have long days with nothing else to do but bake.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar