Att vara tacksam över att vara priviligerad. Är det bara otur att vissa människor måste fly för sina liv. Jag både känner smärta och djup insikt över hur tacksam jag bör vara över att få vara i trygghet. Att få ha vuxit upp i trygghet på alla väsentliga plan. Idag har jag mött några av de kvinnor som fått lämna allt. Trots detta har de så mycket kvar att ge. Jag var så uppmuntrad av deras värme gentemot mig, deras inbjudan till samtal, till vänskap. På vägen hem reflekterade vi över hur oförståelsen kan skapa så mycket förvirring och illvilja i människor. Just då kände jag att vi har haft det alldeles för bra. Det blir lätt inskränkt och själviskt när min trygga värld inte någonsin fått möta någonting annat. Jag vill motarbeta det med allt jag har. Jag vill inte att någonting sådant ska få fäste i mig. Nej, jag vill att mitt hjärta ska fyllas utav medkänsla, inte osäkerhet över att förlora min trygghet här i min lilla inrutade svenska vardag. Självklart är allt kring flykt och invandring inte oproblematiskt. Men ändå vill jag värna om mitt hjärta. Jag vill låta det vara öppet.
Jag vill se människor rakt igenom. In till deras hjärta. Deras hjärta som fungerar likadant som mitt. Värda min öppna nyfikenhet, respekt och förhoppning om vänskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar