Den här dagen ska jag aldrig glömma...

Med stora bruna ögon tittade han lyckligt upp på mig och sa med eftertryck ”den här dagen kommer jag aldrig glömma”, ”inte jag heller” svarade jag med ett leende på läpparna. Dagen efter hade jag rejäl träningsvärk i benen efter att ha sprungit upp och ner för de mjuka hinderbanorna på Teddy's Lekland. Men det var det värt, tusen gånger om.

Att få göra en konkret handling för en annan människa sätter djupa spår. Att dessutom få göra en konkret handling som man vet är efterlängtad, behövd och oersättlig är oförglömlig. Att åka till ett allt för högljutt lekland där kaffet är beskt och ”slushen” smakar mer vatten än en exotisk upplevelse, kan tyckas vara något man inte borde ägna sig åt en torsdagskväll. Speciellt inte med människor man aldrig har träffat och som dessutom inte pratar ens språk och därför inte heller lämnar något utrymme för en djup filosofisk diskussion. Men det är just där det magiska träder fram, när jag får göra något som i min värld inte betyder särskilt mycket men som för en annan får betyda hela världen.

De barn som kommer till Restadgård, flytkingförläggningen här i Vänersborg, bär i sina hjärtan så mycket mer än vad jag, förmodligen, någonsin kommer göra. Just därför värmde det mitt hjärta så mycket mer att få vara med och ordna en helt ”vanlig” lekdag på ett allt för högljutt lekland. För när pojkens ögon mötte mina så visste jag, att för en kväll hade vi fått förändra hela hans värld.