Att masa sig ut i blåsten och regnet för att få luft och rensa tankarna. Gå genom blöta skogar för att plocka mossa och granris. Att försöka göra själv istället för att köpa allt. Jobba med kroppen för att jaga bort missmod och trötthet. Något av det bästa jag vet är att baka bröd. Att ta tid för alla moment, knådning, jäsning och utbak. Känna hur doften sprider sig. Att göra ett hantverk. Dessutom är det alltid godast med hembakt bröd och det finns få saker som är så lyxiga som en varm brödskiva med smält smör och ost.
Vissa saker i livet är surdegar. De ligger och jäser, surar och känns hopplösa. De tar lång tid att reda ut och begrunda. Det kan vara mödosamt att knåda in då de ofta är motsträviga och sega. Men när brödet väl fått gräddas smakar de ljuvligt och den där syrligheten blir det bästa med hela brödet. Men det är svårt att göra bröd av sin egen surdeg. Och kanske hör det till livet, att vissa saker helt enkelt känns syrliga och sega. Att det hör till att vissa saker får man bara vänta ut just på grund av att man vet att i slutändan, efter en del jobb och väntan, så blir de till styrka som gör en uthållig. Att tillåta sig jobbiga saker för att man vet att man utvecklas. Att tillåta syrliga saker för att det hör livet till och istället knåda extra hårt för att göra någonting bra av dem istället. Att våga utmanas, och uthärda. Att våga se positiva saker i kampen. I väntan, i längtan. Att ta tid för att jäsa, växa, och sedan gräddas. Inte ha så bråttom med att utvecklas utan låta det ta sin tid. För att det är även av tiden som man formas och växer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar