I helgen var det inte enbart dags för påskfirande utan även firandet av att få se sina kära vänner igen. Första återträffen efter att vi alla har gett oss ut på livets äventyr, något mindre klyschigt än det låter, haha.
Tänk det redan är dags för frågor som "och vad gör du nu?" Och "oj vad längesen...". En helt ny situation att inte längre bo i samma stad och ha någorlunda lika vardag. Men det är väl också början på en ny slags vänskap. En vänskap på håll fast ändå lika nära.
Oavsett är jag lycklig över att, äntligen, inte bara se handstilen i ett brev utan att faktiskt få träffas på riktigt. Prata, diskutera och fnissa. Att åter igen få vara vi fyra, fast lite mognare, säkrare och, ja vuxna.
<
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar