Skrik färg!

 

Jag sitter här i soffan och surfar runt på lite olika mycket fina bloggar. Folk börjar ta in våren och bilder på äppel, körsbär och aprikoskvistar svämmar över på alla inredningsbloggar. Men vart jag än letar är det bara det där enda lilla lövet som är grönt, allt annat är vitt. Är jag helt allena i Sverige att inte vilja ha ett helt och fullt vitt hem? Vit bas, färgade detaljer. Uppvuxna på sjuttiotalet tar de flesta nu sin tillflykt i den vita näst intill totalt sterila miljön som kallas lantlig. En liten kudde som bryter i grått kallas vågat och har du något ljust rosa eller svart så har du ett färggrannt hem. Modigt, innovativt och inspirerande kallas det. Medan jag undrar om jag hamnat på ett vitpolerat sjukhus någonstans i dåtiden.

Allt bli så kalt och kallt. Och det som kallas personligt känns som det mest klyschiga någonsin. Nej färg åt folket! Och det behöver ju faktiskt inte vara detsamma som osmakligt, skrikigt eller odiskret. Dova, mjuka och vänliga färger ger ett väldigt hemtrevligt uttryck utan att bli det minsta störande. Och en helt annan känsla får prägla ett hem. det ger inspiration och ro. Tycker jag.