Hemligheten

Måste bara dela med mig av ett sånt grymt bra inlägg som Sara skrev för någon vecka sen. Hon har helt enkelt kommit på hemligheten. Hemligheten till att vara nöjd. Till att uppskatta sig själv. Till att älska sig själv.

Såhär gör du för att bli snygg är en otroligt enkel metod men som jag vet ändå kan verka väldigt svår.

För mig har detta sätt varit något av hemligheten till att lära mig tycka om hur jag ser ut. För vi alla har saker vi inte tycker om hos oss själva, det är verkligheten. Hur vackra vi än må vara så har alla en känsla av att inte vara helt nöjd med sig själv. Det kan vara fräknar, prickar, näsor, "love-handles" eller muffinsmage. Vader, stortå, lilltå eller mellantå. Bröst, läppar eller lår. När vi börjar att acceptera oss själva och "tvinga" sig till att vara tacksam över att Gud har skapat oss till dem vi är kommer sedan den genuina känslan av glädje över vem man är och hur man ser ut. När vi varje dag uppmuntrar oss själva, först med vilja, kommer vi sedan tanken att bli känsla.

Jag vet att detta kan kännas enkelt för alla andra utom en själv. Det är därför vi också måste uppmuntra varandra. Vi måste bli bättre att uppmuntra varandra i hur vi ser ut. Då tror jag också att det är oerhört viktigt att vi inte lägger vikten i vad vi har på oss utan i hur vi ser ut i oss själva. Att bekräftelsen inte ligger i det ytliga utan det som ligger djupare. En tröja kan jag köpa ny, byta ut och slänga bort. En tröja är något som alltid kommer förändras, något som håller jakten efter "idealet" levande. Men får jag höra att jag har ett fint leende, är det något som jag har i mig själv. Något jag är skapt med, något jag alltid kommer att ha och inte kan byta ut. Det är dessa saker som skapar våra komplex men som också är nyckeln till "nöjdheten". Det är när vi får hjälp med att acceptera och tycka om dessa outbytbara saker som vi börjar utveckla och odla vår självkänsla och vår bild av oss själva. Tryggheten i vem jag är och av det börja må bra på djupet. Det är även då jag kan börja hjälpa andra.

Det enda som gör att denna metod inte funkar är när vi skjuter ifrån oss komplimanger, bekräftelser och uppmuntran genom att inte säga tack. Jag kan bli så galet arg och frustrerad över att vi (även jag) tjejer har så svårt att acceptera att någon annan tycker om saker vi själva inte gillar eller bara tycker om oss rent allmänt. För det är när vi inte säger tack som vi hindrar oss själva från att ta hjälp utav andras uppmuntran. Jag tror det påverkar oss så mycket mer än vad vi tror. Så snälla, nästa gång du får en komplimang säg inte "men neeeej" eller "tack fast neeeej" (för det duger definitivt inte!) utan säg högt och ljudligt så att alla hör "TACK!".

För det är först då som det gör skillnad.