Att sitta i en bil på resa i pyjamas och utan smink och andra masker. Att prata, diskutera, uppmuntra och dela livet med varandra. Gud, människor, tankar och känslor. Att veta att man inte är ensam, att det inte bara är jag som kämpar med att veta vad som är Guds vilja för mitt liv. Hur man hör Guds röst och hur man tar emot och förstår Jesus nåd. Hur man gör för att inte döma andra och hur man gör för att älska andra utan att acceptera allt utan istället älska genom att ta hand om, förmana och ibland lägga näsan i blöt och sätta fingret på ställen som gör ont. Just för att man älskar sin vän. Det är det som egentligen kallas för kyrka. |
|
|
|
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar