Var på gudstjänst idag där pastor Magnus pratade om prioriteringar. Om att lägga det viktigaste i botten, för att försäkra sig om att just det får plats. Att det är så lätt att allt "smågrus" fyller upp hela ens liv och hindrar de viktiga och tyngre sakerna i livet att få plats. Gud, man/fru, barn, vänner, församlingen.
Tänk att det alltid ska vara så lätt att falla. Falla i gamla mönster, ledsamma mönster, obetänksamma mönster. Glömska mönster utan fönster. Tillslut blir man liksom fast utan och veta hur man ska ta sig ur. Då är det viktigt att påminna sig om vad som är de fina stenarna, de tunga stenarna, de älskade och de behövliga stenarna.
"Låt era tankar styras av den frid som Kristus ger, för Gud har inbjudit er till att leva i frid med de andra delarna i kroppen, det vill säga församlingen. Och var alltid tacksamma! "
Kolosserbrevet 3:15
Det är skönt att stressen över livet och att välja rätt kan få dämpas av den frid Jesus ger mig. Att det jag behöver göra är att leva i tacksamhet.
Tacksamhet är ett av botemedlen mot måsten.
Ikväll är jag tacksam över en stund i det tysta, en stund ensam,
en stund av ro och tända ljus. Även det hjälper.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar