jag har min första lediga helg på väldigt länge och det känns helt perfekt att det små regnar och är molnigt ute. det ger mig en god substitutkänsla för höstdagar.
jag försöker att röja upp bland alla saker som ligger och skräpar på golvet, röja upp för att göra plats för nya. ofta ligger saker och skräpar alldeles för länge och det kommer en tid då man är så van att de ligger där, så att det är svårt att märka av deras existens. mycket sådant har man också inom sig. beteenden och tankar som man sedan länge har gömt, tryckt undan eller bara att tiden har sopat dem åt sidan. man ser dem inte längre och man märker inte heller själv att de finns där. trots det är det så lätt att snubbla på dem. de försvinner inte bara för att man inte märker av dem.
när jag var yngre gjorde jag ofta en gång från min sovrumsdörr till min säng. en gång mitt bland alla kläder som fungerade som ett täcke över linoliummattan. på så sätt slapp ens fötter märka av att de fanns hinder på vägen. det är en lösning för en tid. det går bra. man snubblar inte. högen kan växa obehindrat. det blir en orsak till att vänta lite till med att städa. inom mig finns en annan sådan gång. gjord av mig själv. den tar mig mellan de två nödvändigaste platserna. men vill jag ta mig någon annan stans, är det dammiga täcket av skräp i vägen. det fortsätter att existera ända tills jag själv väljer att plocka bort det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar