en sak jag kommit fram till på äldre dar är att tvång är nyckeln till ett gott liv. tvång ska naturligtvis inte gå till överdrift men i dag i samhället och i mångt och mycket i mitt eget liv är tvång en bristvara. tvång behöver inte vara negativt utan kan snarare vara mycket mer positivt än den association vi allt som oftast gör. jag och en vän kom nyligen fram till slutsatsen att tvång är bra för kreativiteten.
jag har många saker jag vill göra. som jag vill åstadkomma. som jag vill ska gå i uppfyllelse. mycket man pratar om. drömmer om. tänker på, som aldrig blir gjort. vissa saker måste man göra och man vet att man mår bra av att få det gjort. trots det gör man det så sällan att det bara blir en börda. då är tvång en bra grej. om man tvingar sig att tycka om någonting. att göra någonting. att utfärda någonting. då blir det också gjort allt som oftast. om jag gärna vill utveckla ett intresse inom böcker, bakning eller vad helst annat man kan tänkas komma på, men aldrig tar mig tid till det. man tänker "när jag får tid" eller "nästa gång" eller som vanligast "i mitt nästa liv" och så går man och grämer sig över att man aldrig får till den där gången. nej ibland föds kreativitet i tvång. lika så en vana. en vana måste man ibland tvinga in. typ som nu, när jag sitter och skriver istället för att gå och lägga mig som är den vana jag verkligen måste tvinga in. då är tvång som bäst. man har ju liksom inget val. jag blir helt enkelt tvungen att göra som jag själv säger.
för allt som oftast så har man inte lust att göra si eller så. eller så har man inte tid, eller ork, eller anledning annat än att man önskar. borde. drömmer om.
det är då tvånget är som bäst. man ska inte alltid känna efter så mycket. för då händer det som så att man sitter i soffan och helt enkelt är för trött för att gå och lägga sig. och vad skulle hända då om man bara satt och kände efter och aldrig gick och lade sig. ja nog skulle inte den underbara känslan av att få krypa ner i sängen infinna sig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar