Jag är så glad över att få bo såhär i utkanten av vårt lilla samhälle. Att kunna gå rakt ut i ensamheten och känna hur luften friskar upp både själ och sinne. Att få rensa tankarna, sortera och plocka fram det som är viktigt. Eller ringa ett samtal till den som alltid finns där tillhands att dela livets olika säsonger med. Vad tacksam jag är för vänskap. Trots att det skiljer så många mil så kan vi ändå gå på promenad tillsammans. Det är guldkant det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar