Jag är mycket för detaljer. Detaljer som är vackra. Detaljer som man kan vila ögonen på. Ibland kan jag inte hejda mig och har alldeles för mycket grejer framme. För allt är ju liksom sådär hjärtskärande vackert att man inte alls kan ställa undan dem i ett skåp. Nej vackra saker är till för att betraktas även om jag ibland får lägga band på mig och bara ha några saker framme, för prylfridens skull. Jag kommer alltså med stor sannolikhet bli en sådan där liten tant som har spetsdukar, porslinsfigurer, foton, plåtburkar, trådrullar och trasiga (men vackra) saker trängandes på en gammal och alldeles för liten byrå med fläckad spegel. Men ögat kommer aldrig vara utan något att vila på. Just nu i vårt köksfönster står två fina turkosa gamla flaskor med kork man hakar fast. En glaskopp får agera vas till en ensam blomma och de späda pelargonerna har fått blygsamt komma fram igen. För nu är det ju snart vår och då får man faktiskt drömma om spirande knoppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar