Det här med att öva

Jag har en stor tendens till att vilja vara bra på saker helt utan ansträngning. Min mycket motvilliga livsfilosofi brukar lyda "det löser sig" och motverkar oftast helt och totalt begreppet övning. Jag tror alltså som vanligast att jag inte behöver träna på saker, eller planera dem för dem för den delen, för att göra dem med bra resultat. Well, jag vet ju i mitt sunda förnuftiga huvud att så är inte fallet, men trots det fortsätter detta uppenbarligen styra mitt tänkesätt. Efter ett mediokert resultat blir känslan också allt som oftast frustration. Jag har nu bestämt mig för att aktivt göra någonting åt saken. Jag ska öva. Öva på att sy. För jag vill bli bra på det. Och något säger mig att det aldrig kommer hända om jag bara blickar drömskt mot symaskinen...