Nu är jul och nyår förbi och allt ska så småningom återgå till det normala. Vardagen. Livet som rullar på. Dag ut och dag in. Jag tror att vi är många som i hemlighet längtar lite tillbaka till just vardagen efter lov och ledighet även om det är med en suck vi möter den. Det är ofta skönt att återgå till sina rutiner och vanor, och är det inte just på grund utav dessa rutiner och vanor som vi så uppskattar ledigheten?
Jag vet inte varför men på senare tid har jag funderat mycket på hur tacksamma vi ska vara över att vi lever tryggt och säkert i Sverige. När barnen på dagis har pekat upp mot himlen och förtjust utropat "titta ett flygplan", har jag fått snabba förbipasserande bilder av att vi istället slänger oss i diket för att snart kommer bomben ifrån just det flygplanet. Lika så i nyår har jag fyllts utav medkänsla för alla de som inte lyssnar till smällare och raketer utan skräckslagna sitter och väntar på att skottsalvorna ska upphöra.
Det är så lätt att glömma att det finns krig. Vi i Sverige har inte upplevt krig på flera generationers livstid medan resten av världen flyr för sina liv, utkämpar orättvisa strider eller fortfarande hämtar sig ifrån just dessa händelser. Varje gång dessa tankar kommer, kan jag tacksamt andas ut. Det är inte min verklighet. Men det gör fortfarande ont att det ska vara någon annans verklighet. En verklighet vi aldrig kommer att förstå om vi inte själva får uppleva den. Därför vill jag också vara tacksam från djupet av mitt hjärta att jag inte ännu behövt uppleva den. Att jag får leva i ett tryggt land och veta att fred är ett verkligt fenomen. Därför är jag också tacksam över att en ny vardag kan få börja. Tacksam över att min vardag får se ut just precis som den gör trots dess, till första anblick, gråa skimmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar