Kläm fram ett tack

Det är lätt att tacka för goda saker i livet. Lätt att tacka när man känner sig på toppen och fylld av glädje och livslust. Det är lätt att känna tacksamhet när man ser något vackert, hör något ljuvt, smakar något utsökt. Det är mycket svårare att tacka för raggmunk en regnig dag när man har en finne på hakan.

Det är lätt att vara tacksam när det är på mina villkor. Men är det då verkligen ett tack? Självklart, men kanske bara en dimension av tacksamhet. För vad händer om vi tackar i livets tuffa förhållanden? Blir inte tacksamheten så mycket djupare och större då? Ibland tror jag vi får tacka med förnuftet, ett tvångs tack. Ett tack som inte är förknippat med våra känslor vid uttalandet men som öppnar en port till glädjen.

När jag vänder mina tankar, från att trycka ner och tänka illa om en person, till att tacka för något den är eller har gjort, då vänds så småningom hela mitt sinne. Det behöver inte vara någonting stort för även det lilla kan göra stor skillnad. Detta är en otroligt viktig nyckel för sitt eget liv men även i relationer. När jag är arg riktas så mycket osanna negativa tankar mot min man. Jag känner hur otroligt orätt han har gjort mot mig, hur dum och hemsk han är och hur sårad och perfekt jag är. När dessa tankar får grepp om mig och min livsstil så kommer de sakta men säkert förvrida sådant som är positivt och sant i vår relation. Det är viktigt att vara generös och inte stänga ute den andre till förmån för ens egen stolthet. 

Ett tack behöver inte inte vara så stort, det kan räcka med "han plockade i alla fall ur diskmaskinen" eller "bussen var i alla fall i tid". När vi väljer att tacka för mindre växer det snart till någonting stort och vackert. Idag vill jag tacka för en stund med en fin, kär vän från långtborta. Tack.