Min första kärlek

Bilden hämtad från Lindas blogg!

I lördags var det bröllop och Erik och Louice blev ett. Att våga satsa på ett liv tillsammans till döden skiljer oss åt är modigt. Jag vet utav erfarenhet att det inte är något man bara gör för festens skull. 

Nej när löftet verkligen menas "att vara dig trogen tills döden skiljer oss åt", då är det något man väljer att kasta sig in i för att alltid höra ihop. 

Det är väldigt lätt att sökandet efter en person att dela livet med blir fokuset. Eller kanske inte ens sökandet efter en livspartner utan bara efter kärlek, en pojk/flickvän, en trygghet. Inom frikyrkan är det vanligt att man gifter sig tidigt och jag vet att många känner en press på att hitta den "rätte" och gifta sig för att passa in i normen. Till er vill jag uppmuntra till att söka Gud istället för en giftaspotentiell människa. Det är lätt att vi bara väntar på att Gud ska ge oss den där killen/tjejen som ska vara den perfekta istället för att låta Gud vara den som vi ger vår största kärlek till. Det är ju ändå Gud som ska vara "the one". Utan Gud kommer ändå inte den där livslånga troheten att bevaras.

Jag brukar läsa en blogg skriven av Kelly Needham, den är på engelska men jag hoppas du orkar läsa detta avsnitt ändå, och hon skriver så bra om just detta. Känns så skönt att få lite annan input än allt media slänger runt omkring sig. Att få värdesätta relationen till Gud för att sedan värdesätta relationen till min pojk/flickvän, man/fru. Det är något värt att tänka på... 

Här kommer del 1, My first love