Jag blir värdelös och obefintlig...

Jag blir så arg över alla tjejer, mig själv inkluderad, som tillåter sig att bli förminskade och trampade på. Som tillåter att känslan över att man inte duger, att ingen vill ha mig, ta över och bli större än en själv. Som låter det styra sina liv, inte alltid medvetet, och blir som en liten skugga som följer känslans minsta vink. 

Skuggan bleknar varje gång jag står framför spegeln och undrar varför just jag skulle se hur så här. Varje gång jag säger ja till något jag vet är fel och inte vill. Varje gång jag lägger ut en bild på mig själv på FB som inte blir gillad och jag undrar varför det är fel på just mig. Tillslut är skuggan nästan genomskinligt obefintlig.  

När jag sjunker ner och låter dessa känslor ta över, göra mig grå, ful och obetydlig. Då blir det som först var en liten, liten tanke ett stort gräsligt och elakt monster som äter upp mig inifrån. Tillslut är det inte mina egna tankar som ger mig känslan att vara värdelös utan monstret jag själv skapat. 

Det är dags att vi sträcker på oss. Dags att vi inte längre tillåter dessa känslor få ha en sån stor plats i våra liv. Oavsett om du är kristen eller inte så finns det en mening med ditt liv. Oavsett om du är kristen eller inte så är du skapad med ett värde. Oavsett om du tror på synd eller inte så har Jesus dött för att du skulle slippa ha synd i ditt liv och oavsett om du tror på Jesus eller inte så älskar han dig.

Vi behöver lära oss att det finns en sanning som säger att jag är älskad, att jag är värdefull och att jag är detta helt utan bekräftelser från omvärlden.