Lantliga bestyr

Såhär skulle det kunna sett ut för ca 200 år sedan.
Typ 1800 någonting. Eller kanske tidigt 1900. Då Bullerbyn faktiskt var en verklighet.  Jag fick ett inspirationsryck igår kväll och bytte gardiner och rumsterade om i köket. Det känns nu precis som på landet. Känns precis som sommar. Landet påminner mig om sommar. 

Medan jag fixade och donade funderade jag kring detta med inredning. Att följa en viss stil, vilja att andra ska bekräfta den stilen. Ha det snyggaste, modernaste, chabby chicaste och mest perfekta hemmet. Jag tycker det är svårt det här. Svårt att veta vad som är en bra nivå. Jag skulle kunna helt sjunka in i detta med inredning. Sugas in i massa tidningar, bloggar och affärer. Sugas in i massa trender och sedan inte kunna ta mig ur karusellen. Att det blir allt för viktigt hur det ser ut här hemma och framför allt vad andra människor ska tycka. Alla intressen och beteenden har en tendens att fastna i detta med vad andra människor tycker. I bekräftelsen från omvärlden. I längden blir då risken stor att man sätter sitt eget värde i just detta.

Jag vill inte göra det, men samtidigt är det ju så väldigt roligt. Så upplyftande att få vara bäst, störst och vackrast att jag hela tiden söker efter tillfällen då det får vara sant. Men beroende på vad det är som gör denna känsla blir den också mer eller mindre ihålig och uppblåst. Om jag bara baserar mitt värde på saker som kan ändras med vinden. Förfalla på en sekund. Då kommer också mitt värde att göra det. Detta är en sanning som strider mot sanningen. Strider mot sanningen om mitt egentliga värde.

Att jag är Guds barn.
Högt älskad för just den jag är skapad till.
Att jag har ett syfte utöver människors beundran.