Att våga ta steget närmare Gud

Jag är stolt över att vara LEDARE. 

Jag är precis hemkommen ifrån US. US som står för UngdomsSamling. US som står för Ungdomar Somvilllärasiglevanäragud. 

Det är så roligt och inspirerande att få vara med som fredagsledare. Speciellt när man får vara med och pusha, uppmuntra och utmana dem till att upptäcka lite mer av vad Gud har för dem. Varför Jesus faktiskt vill vara nära. Det är alltid lite små läskigt att vara ledare. Det är så mycket som beror på dig. Egentligen är ju jag, för att tala klarspråk, lite smått ansvarig för vad dessa människor får för bild av vem Gud är. Eller, ja, inte helt ansvarig. Gud har ju en del att påverka också. Det är då det blir som bäst. När Gud får vara den som drar. Inte häftiga inslag, perfekt akustik eller godaste fikat. Det är mest bara värdsliga saker. Eller redskap för att visa på vem Gud är. Men det som egentligen har ett värde och som gör att man faktiskt vill, orkar och fortsätter vara kristen är Jesus. Jesus är det enda som får mig att vara kristen. 


Hade jag inte Jesus skulle jag aldrig orka vara kvar i kyrkan. Kyrkan som organisation är just inget att ha om inte Jesus får stå i centrum. För det är Jesus i människor som är församlingen, det vill säga kyrkan. Jag förstår dig som inte är kristen som tycker att kyrkan inte är något att ha. Jag förstår dig som är uppvuxen i kyrkan som tycker att kyrkan inte är något att ha. Det är därför jag ber att du ska få ett möte med Jesus, inte bara kyrkan som institution. För Jesus är det enda som kan övertyga dig om att han är vägen, sanningen och livet. Att det endast är genom honom som du kan hitta Gud, oavsett hur många andra religioner och sätt som du prövar. 


Det är också därför jag blir så otroligt glad och stolt då ni ungdomar vågar ta steget och faktiskt praktisera vad en församling, kyrka, verkligen är. Börjar praktisera lärjungaskap och i och med det faktiskt får tag på Gud och hur han vill att vi ska fungera. Att våga gå fram och be för en vän, för att man bara känner att den behöver det. Att Gud ger en en bild som får symbolisera någonting för en människa. Att man vågar gå och hälsa på de som inte varit på US förut. Att man skrattar, pratar och får dem att känna sig lite mer välkomna. 

Det som jag blir mest stolt över är just detta, när vi vågar sträcka oss bortom alla normer och osäkerheter just för att man vill växa i sin relation till Gud. Det är också då som du faktiskt kommer att märka att Gud är på riktigt. För han gensvarar alltid när vi tar initiativ.