Ett dagsverke!

Idag har jag bakat bröd. Endast. Känns som om jag stått i köket hela dagen. Knåda, jäsa, knåda, jäsa. Min beundran för dåtidens människor har växt under dessa timmar jag kämpat med degen.

Samtidigt är jag så oerhört nöjd att jag klarade det. Det som kändes som ett berg från början var mer som en kulle. Lite motigt att ta sig upp men ändå inte så farligt. Det är en härlig känsla som sprider sig i kroppen när man klarat av något man satt upp som mål. Det behöver inte alltid vara stora mål för att just denna känsla ska infinna sig och kanske är det just därför som den känns värd att eftertrakta.

Att vara nöjd över små saker är ett stort tecken på välmående. På trygghet, på balans och på kvalitet. Ett tecken på att man inte behöver de där "kickarna", ouppnåeliga målen eller orealistiska kraven. För siktar man allt för högt mot himlen och sedan bara kommer till trädtopparna, blir oftast känslan av misslyckande den som tar över och inte känslan av att man ändå lämnat marken och fått luft under vingarna.

Det är därför jag nu kan välja att njuta lite extra, av att klara av det jag inte trodde skulle gå men som jag ändå visste det fanns en chans att jag skulle lyckas med. 

Känner mig lite som Pippi Långstrump i detta härliga förkläde som min mormor sytt.
Det är ofta de små detaljerna som gör det där lilla extra.
Som att man bara inte kan låta bli att sjunga och vara glad när man bakar i ett sådant här
härligt volang prytt förkläde!