Kvällspromenad påväg hem från Karin. Varje gång jag börjar gå in på denna lugna, mysiga och smått idylliska gata känner jag bara "åh tänk att jag får bo HÄR!".
Tack Gud för mitt (snart vårt!) lilla hus med den vackraste dörren och det mysigaste köksfönstret och den snävaste trappen och den härligaste brasan och den kallaste farstun. Ja, tänk!



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar