Det är så lätt att missa det goda.
Så lätt att bortse från det vackra.
Så lätt att låta det försvinna i allt annat som stör runt omkring.
Att tillåta sig att knyckla ihop "en stund" som om det vore ett pappersark utan innehåll.
En stund som egentligen var så mycket vackrare än vad man tror sig tycka just den stunden.
Det lättaste är att underskatta sin vanlighet och det svåraste är att värdestätta just den vanligheten,
för det är den som gör det just så vackert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar