| Ibland är det bara så underbart när vinden blåser, dimman ligger försiktigt över udden och kinderna blir alldeles röda av kylan. Lilla sjön känns som ett hav och kullarna som stora berg. Då upplever man Guds majestätiska skönhet i det lilla. Friheten i vågskvalpet och trädens bugande gör mig lycklig på ett alldeles speciellt sätt... |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar