God I want to dream again, take me where I've never been

 

"Sometimes it's hard to just keep going
But faith is moving without knowing
Can I trust what I can't see to reach my destiny?
I want to take control but I know better

God I want to dream again, take me where I've never been
I wanna go there, this time I'm not scared
Now I am unbreakable, it's unmistakable
No one can touch me, nothing can stop me"

-Fireflights, Unbreakable

Hittade detta band igår. När man sitter och lyssnar på musik hela dagarna har man ibland förmånen att snubbla över någonting som ger en massvis med inspiration. Tänk att Gud använder Youtube till att prata med oss ibland, och folk säger att Gud tillhör en gammal religion som inte kan tillämpas idag... 

Jag kände att låten fastnade i mitt hjärta lite grann. Det är så ofta man stannar på ett ställe för att man är rädd för att gå vidare. Man drar ner sig själv i tankar och beteenden som inte är sanna. Som bara är illusion. Som man bekräftar genom att hänge sig åt känslor som t.ex. att man inte når upp till förväntan. Tryggheten man har i Gud, och genom Gud tryggheten man har i sig själv. försvinner på en sekund så fort man öppnar dörren till rädslan och tvivlet, som ofta inte ser ut som om det skulle vara tvivel eller rädsla. Tankarna som trycker ner en själv går sällan under den benämningen, i alla fall inte i mitt huvud. Men när man börjar reflektera över varför man mår dåligt, hur ens tankemönster går efter att man gjort bort sig, gått utanför normen eller prövat något nytt, ser man att tankarna ofta heter just tvivel och rädsla.Tvivel över att man presterat tillräckligt bra och rädsla för att ladda om och pröva igen. Kanske framför allt också tvivel över och rädsla för vad människor i sin omgivning tycker. Det som vi dock väldigt ofta missar, är att det inte finns någon sanning i dessa tvivel och rädslor. Att det ofta inte finns någon sanning i den åsikt vi bestämmer att människor har eller hur vi tycker att vår prestation har gått. 

Jag känner att jag ofta är väldigt rädd. Ofta tar min tillflykt i just tvivel och rädsla. Hittar min tröst där istället för i Gud. Men jag vill inte längre ha min trygghet i tankemönster utan sanning. Jag vill inte längre vara rädd för vad "alla" ska tycka om mig och min prestation. Jag vill inte längre att min rädsla ska begränsa mig i att göra det som är gott. Begränsa mig i att göra det jag tror är det rätta eller helt enkelt begränsa mig för att leva en vardag nära Gud.

"Forget the fear it's just a crutch That tries to hold you back And turn your dreams to dust All you need to do is just trust"

- Fireflights, Unbreakable

 

I bibeln står det om att vi tjejer ska ta Sara, Abrahams fru, till förebild och jag känner att den bibelversen talar direkt till mig. Jag tycker bäst om översättningen i Nya Levande Bibeln. Det står såhär:

 

"Ha henne (Sara) till förebild 

och gör det som är gott utan 

att vara rädda för någonting." 

-1 Pet 3:6b