Måndagar är min lediga dag. En ljuvlig sådan. Det är så lyxigt att vara ledig den dagen man vet att alla andra släpar sig upp till jobbet. Så av förklarliga skäl har jag aldrig söndagsångest. Måndagen är den bästa dagen på veckan. Just denna måndag vaknade jag och var pigg för första gången sedan oktober nästan. Efter resan till min syster i Amerika har jag liksom inte lyckats ställa om och känt mig mer eller mindre jet-laggad fram till nu. För att förtydliga lite så är jag i vanliga fall en väldigt trött kvällsmänniska och att ställa om dygnet helt tog på krafterna. Eller jag kom liksom aldrig ur det, jag var inte direkt pigg på kvällen men av någon anledning var det omöjligt att komma i säng och sedan jul och nyår på det. I vilket fall så har jag längtat efter att få vakna och vara sådär utvilad som jag vill känna mig. Som jag ser till att känna mig när rutinerna rullar på. Efter en lång frukost i pyjamas satte jag på mig understället, täckbyxorna och byltade på mig ungefär allt annat jag kunde hitta och begav mig ut på promenad. Det var ett sådant där fantastiskt väder. En på miljoner väder. När min man kom hem sa han att detta var årets finaste dag, och jag är nog benägen att hålla med honom.
Dagar som denna är liksom som injektioner. Man bara känner hur vitaminer och energi sprutar in i kroppen. Man får tusen fräknar bara av att tänka på solen och man skulle kunna springa en mil utan problem. Jag gick ut på fälten och var tvungen att stanna då och då, bara för att blunda och låta solen värma nästippen. Kinderna blev rosiga både av kylan och tempot som jag gick i. Raskt ska det vara. Jag ville inte gå in egentligen. Bara stanna ute hela dagen och njuta. Men ändå var det väldigt mysigt att värma nyponsoppa och steka pannkakor till lunch. En utflykt inomhus. I raggsockor och underställ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar