Det enda som krävs...

Att våga lita på Gud. Lita helt och fullt. Att våga sätta sig själv i en position av beroende. Att våga släppa kontrollen och andas. Att göra ett medvetet val att släppa det man krampaktigt håller tag i. Att låta utgången bli okänd för att det finns en visshet och övertygelse om Guds storhet.

Tänk att det ska vara ett sådant viljebeslut att inte kidnappas av sina egna känslor. Sin egen oro och de grubblerier som ständigt tar sats och får ny fart. Att det i farten glöms bort att det inte är i egen kraft allt ska åstadkommas. Att tankar som växer sig stora från början kunde hindrats. Att då komma ihåg att stanna upp, be Gud, som spänner himlavalvet mellan sina fingrar, att bära bördan. Be en enkel bön om att bli fylld av den ro, den anden som är vår hjälpare.

För det enda som krävs är en liten, men ständig, bön.