Om man tar lite hjälp av fantasin är det nästan sådär hiskligt svårt att hitta upp hit på dessa slingrande vägar som det bara kan vara till ett sådant där mystiskt, magiskt och hemligt smultronställe. Och bara det är ljuvligt. Att sedan parkera bilen, ta med picknick korgen, jordgubbarna och filten för att vandra in på trolska skogsstigar. Hur kan man inte längta till detta ställe gång på gång. Sedan öppnar sig en av dalarnas absolut vackraste plats, enligt mig. Det smärtar i hjärtat av lycka när jag ser allt det vackra. Sedan sitter vi där i solen, lyssnar till fårens bräkande och kossornas skällor. Känner doften av syren och äppelblom och pratar om livet. Äter sommarens favorit, jordgubbar, turkiskyoghurt och honung. Delar av sådant som finns inne i hjärtat. Både ytligt och hemligheter längst in. Det är liksom en plats perfekt för just sådant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar