I kyrkan igår handlade predikan om när Gud är tyst. När man tycker att han inte säger någonting. Eller kanske när saker inte går i den riktning man önskar eller först trodde.
När böner inte får önskade svar. När saker inte går i lås.
När dörrar stängs, är vi människor snabba att misströsta, bli besvikna.
Snabba att dra en negativ slutsats.
Att vänta på Gud, det är något jag ofta finner svårt.
Istället försöker jag skynda på processen, beslutet, genom att ta saken i egna händer.
Att vänta på Gud. Vänta och se.
Det är så lätt att tänka att möjligheter gått förlorade, chanser försvunnit.
När det egentligen finns så mycket mer mening i att fråga "vad har Gud nu för någonting annat i åtanke?" För kan det inte vara så, att när en dörr stängs så är det
för att Han har tänkt ut någonting ännu bättre?
Ibland är Gud tyst, han bara agerar. Handlar under tystnad men ändå är han i rörelse.
Vår uppgift är, kanske ibland, bara att vänta.
Fortsätta tro och vila i att Gud alltid tänkt ut det bästa för oss.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar