Regnets vila

Det har varit midsommar. En lugn sådan för oss. Det var länge sen sist. Känns både bra och konstigt. Vi var ute på dalagården på kvällarna där det var midsommar konferens med tältmöten, konsert, lovsång, gemenskap och massa massa Gud. Utmaningar om att ta reda på mer vad Gud har för mig, och dig. Hur man kan komma närmare Gud, närmare en bättre relation med honom. En riktigt Go kväll var då vi fick samlas och tillbe Jesus tillsammans. Ett fullsatt stort tält, uppsträckta händer, hjärtan som längtar efter mer. Ropa och sjunga ut all tacksamhet som bara vill få en att spricka när man faktiskt tänker efter på vad Jesus har gjort och gör för mig. Vem han är för mig. Det kanske låter konstigt om du inte är kristen. Men det finns inget sOm gör mig mer hel än att få lovsjunga Gud. Få sträcka upp mina händer och sjunga om vem Gud är. Vi är skapta för att lovsjunga honom. Vi är skapta för att ha en relation med honom. Det är då det där tomrummet fylls. Gud sköljer över som regn. Badar oss i sin kärlek tills det inte finns en torr fläck kvar i själen. Friskt och kallt. Får mig att vakna upp. Får mig att andas nytt. Ger mig trygghet och perspektiv. Ger vila i att det är Gud som har kontroll över livet. Jag behöver inte bära allting själv. Bara låta mig översköljas. Tack Jesus.