Det står i Bibeln att alla har syndat och förlorat närheten till Gud. Förlorat allt det han vill ge till oss. Det finns inga undantag, vi har alla åkt dit. Är alla samma skrot och korn. Vi har egentligen inte så mycket att välja på mer än att acceptera läget som det är. Synden finns i våra liv oavsett hur bra vi försöker att leva. Poängen med att vi alla är syndare är också den att då kan vi alla bli räddade. Vi har samma utgångsläge, vi alla behöver Jesus.
Det är ingen som klarar livet bättre än någon annan och därför behöver frälsningen mindre eller tvärtom. Nej det handlar inte om prestation. Det handlar egentligen inte om vad vi gör i grunden utan huruvida vi inser sanningen eller inte. Sanningen om att vi faktiskt behöver hjälp för att klara av den här världen. För att kunna fylla det där hålet inom oss som ständigt gör sig påminnt.
För jag tror att vi är skapa till att vara nära Gud. Ha en relation med honom, när detta sedan ändrades genom synden så ändrades inte det behovet. Det som ändrades var tillgången, resurserna, hålet finns fortfarande kvar. Kvar att fyllas med vad som helst egentligen, men bara en sak gör att det fylls totalt. Jesus. Det bästa med Jesus är att han inte är långsint. Han är inte bitter över att synden finns eller över att han behövde dö. Han skulle göra allt ihop igen för din skull. För relationen till Gud, genom Jesus, är det viktigaste du kan få. Det dyrbaraste som någonsin kommer att tillhöra dig.
Och han tar alltid emot dig, om och om igen.
åh tack! tänk att man behöver påminnas om och om igen och igen. så vilken tur att vi kan påminna varandra :) kraaam /ia.
SvaraRadera