För några veckor sedan hade jag en riktigt tuff kväll. Det var mycket som jag funderat på som ställdes på ända. Jag satt i fåtöljen med telefonen i handen och tvekade. Brukar man verkligen ringa någon för att prata. Bara prata. Brukar man verkligen göra det nu för tiden? Jag vet inte riktigt hur man gör var min första tanke. Jag tror inte riktigt jag har haft någon sådan där riktig "telefon vän" tidigare. En som man bara ringer för att man vill och behöver. I detta fall främst behöver. Det kändes som om metoden var fel. Är det inte mail, sms eller facebook man ska använda?
Jag brukar ofta fundera på detta med kommunikationsmetoder. Är det inte så att vi idag ofta hoppar över så mycket utav känslor och personligt uttryck när vi endast använder oss utav datorn eller telefonen. Kroppsspråket försvinner, tonläget försvinner och den där personliga känslan som bara just du kan frambringa finns inte heller där.
Ibland känns det som om brev och telefonsamtal i en fåtölj bara är romantiska drömmerier. Sådant som har tagit slut för längesedan men jag tror att vi behöver dessa lite oftare än vad vi tror. Det där personliga samtalet som visar oss lite mer mänskliga på mer än ett sätt.
jag håller med dig. det är så lätt att distansiera sig när man sitter bakom en dator/telefon. och det kan ju vara bra - det är lättare för inte-jätte-sociala personer att knyta kontakt. samtidigt missar man nog det där innerliga och äkta som kan uppstå när man pratar på riktigt.
SvaraRaderakram!
Det där funderade jag också på här om dagen.. Jag är ju dessutom tillräckligt gammal för att ha haft såna samtal, och massor med såna kompisar. Hoppas att du lyfte luren och ringde!
SvaraRaderaKram // Ida