Sov du lilla videung

Det är så mycket som är för första gången. Så många omställningar för oss just nu. Man tror att allt borde ha kommit in i en lunk. Att livet har rättat sig efter vardagen och att man har vant sig vid att bo hemifrån, vara gift, jobba, tjäna pengar, göra av med pengar, sköta hushåll och allmänt klara livet. Men processen tar visst lite längre tid än vad förväntat. Inte enbart på ett negativt sätt, även om jag ibland bara blir frustrerad, utan också på ett positivt sätt. Det är skönt när förändringar inte behöver hastas fram. Skyndas igenom utan får ta sin naturliga tid.

Vissa saker som är nya är lätta att bära. Lätta att gå igenom och anpassa sig efter. Som att få fixa fint hemma. Det är enbart positivt och ger lite sådär extra skjuts till de andra förändringarna som är lite tyngre på axlarna. Idag har jag hämtat kvistar och klätt med fjädrar. Känns så otroligt fint och påskigt! De tre trogna videkvistarna från brudbuketten (eller nja, de fick aldrig vara med i själva buketten men hade tänkt ha dem där) kämpar tappert och håller sig vid liv än. Spindel ben sa min käre make att de såg ut som. Jag tycker de är söta som små fjuniga fågelungar. Bebisdun.
Tur att jag hann rädda dem undan hagelstormen som infann sig kring lunch. Det är härligt med April tycker jag. Sol, hagel, sol. April är lika ombytlig som jag är. På något sätt har vi det gemensamt och kanske finner vi båda tröst i det, April och jag.