Ödmjukhet är en personlig egenskap. En ödmjuk person har en balanserad självuppfattning och är medveten om sina begränsningar. - Wikipedia
Är det verkligen beskrivningen av ödmjukhet? Att vara medveten om sina begränsningar? Att veta när man inte kan, när man inte borde, när man inte ska? Kanske. Ibland. Någorlunda stämmer det nog. Men jag skulle nog inte lägga vikten, betoningen, slaget på just den fraseringen. I alla fall inte just idag.
Nej, för det ses ofta som ödmjukhet när man säger "inte ska väl jag..." eller "nej gör det du, jag kan inte". Dessa påståenden passar mycket väl in i den beskrivningen, men så som vi, helt oförsiktigt, brukar slänga oss med dessa uttryck skulle jag inte säga att de egentligen är förklaringen till att vi är medvetna om våra begränsningar. Snarare tvärt om. Vi vet ofta med säkerhet att vi vill och i många fall även att vi kan, men så kommer den där rädslan. Då är det bättre, vackrare och mer korrekt att vara "ödmjuk" och säga nej. Då är jag säker på att ingen kan komma och anklaga mig för att inte lyckas. För att vara stolt, tro att jag är bättre än vad jag är.
Det är skillnad på att säga nej då motivet är att lyfta fram någon annan. Låta en annan person får anta uppgiften istället för dig då du vet att denne så gärna skulle vilja. Det är ödmjukt att då stå tillbaka för någon annans skull. Då handlar det inte om att veta sina begränsningar utan känna till sina egenskaper, kunskaper och färdigheter. Veta att man kan, är bra på det och vill. Att då inte propsa på att JAG ska utan låta någon annan få på grund av kärlek till den människan.
Ödmjukhet är att se någon annans behov, att kliva ner från sin egen höga piedestal. Göra det som inte egentligen är ens uppgift men ta sig an den ändå. Som att vara den populära i klassen och ändå umgås med den som är utanför. Ha mycket pengar och ändå ge till den som inte har lika mycket. Vara snygg och ändå uppmuntra den som inte har samma självförtroende. Att vara medveten om sin egen "status" och ändå välja att möta en människa eller göra en handling som inte ingår i den "statusen".
Det skulle jag kalla ödmjukhet.
"Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. Sedan
hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter
och torka dem med handduken som han hade bundit om sig."
Att tvätta någons fötter var en slavs uppgift. Lärjungarna såg Jesus som sin ledare, herre och mästare. Den populäre, den rike och den snygge. Den med högst status i gruppen.
"Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så."
Joh 13:4-17
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar