Den där dagen då allt kändes som en dröm...

Slöjan var mitt "something old". Den har tillhört min mormor och min mamma.
Jag var stolt över att få vara den tredje generationen som bar den som brud.

Ann och alla andra (TACK! )som hjälpte till under fredagskvällen hade ställt i ordning kyrksalen till en fantastisk festplats. Det kändes som att gå in i en magisk sagovärld med alla ljus, tyger och blått mjukt sken. För att inte tala om de fantastiska blomster arrangemangen.
Foto: min kära vän Julia Wanke

Med dig vill jag leva alla mina dagar.