 |
| Nu är det sannerligen inte alls långt kvar! Helt plötsligt är det snart. Helt plötsligt är det dags. Oj vad annorlunda det känns, en bra annorlunda känsla. Att vänta är inte riktigt min starka sida, därför är det väldigt tacksamt att få hämta diverse saker hos mormor som man sedan kan pyssla med här hemma medan det börjar pirra i magen, klia i fingrarna och oroa sig i huvudet. I går passade jag därför på att byta gardiner i köket och mattor i diverse alla möjliga rum. Det är skönt att det börjar kännas som att det är jag som bor här och inte att det är någon annan som bor här längre. Lite mer personligt, lite mer Hanna. Fast nu är det ju snart inte bara Hanna. |
 |
| En liten närbild på den hemvävda trasmattan med den härliga blå färgen som numera ligger i köket. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar